3 målsättningar till Stockholm Marathon

Imorgon är det dags, det stora loppet i Stockholm och jag tänkte skriva lite om min egenuppfunna ”metod” för att sätta mål och därför kallar jag blogginlägget för 3 målsättningar till Stockholm Marathon.

Många har fortfarande en bild av att de vill sätta personligt rekord varje gång det ställer skorna på startlinjen men det är ju också något som naturligtvis inte kommer att hålla i längden. Målsättningen sätts alltså rätt så högt och man tänker kanske att ”sätter jag inte pers är jag inte nöjd”. Det blir svårt i längden och risken att man inte sätter pers kommer att öka och lyckas man inte med sitt högt ställda mål kan man lätt bli missnöjd, komma in i negativa tankar, osv.

Ett sätt att tänka lite annorlunda är att säte upp 3 målsättningar som vi då kan kalla guld, silver och brons för att göra det lite konkret och att komma på prispallen är ju alltid någon form av vinst och måluppfyllelse (även om man kan tycka att ett silver är ett förlorat guld). Då kan man låta guldmålet vara detsamma som det mål man hade tänkt att ha om man bara hade haft ett mål, dvs ett ganska högt mål och vi kan anta att det är ett mål man har 25% chans att klara. Med bara ett mål skulle det betyda 75% risk att missa målet och bli missnöjd. Men vi sätter två mål till och silvermålet kan då vara lite lättare och vi kan säga att man har 50% chans att klara det och det tredje målet, ett brons sätts på en nivå som vi bör klara med 75% chans. Detta innebär alltså att vi har 75% chans att klara något av våra mål och bli mycket nöjd eller ganska nöjd och bara 25% risk att vi missar alla våra 3 mål och känner att vi misslyckades och kommer in i negativa tankar.

Här kan vi då också ta med förutsättningar, som naturligtvis kan förändras en del under resans gång från et att man kanske satte sina mål. Sattes målen för 3 månader sen kanske man varit sjuk på vägen, någon skada, inte hunnit träna eller annat som gjort att de tänkta målen kanske inte längre är realistiska när förutsättningarna har ändrats. Och även samma dag som loppet är kan man ju märka att det finns förutsättningar som ändrats, vädret kanske är på ett sätt som gör det svårt att springa lika snabbt som man tänkt, det kanske är väldigt trångt som det faktiskt är i vissa lopp och gör det svårt att ge löparna en bra chans. Det finns alltså även yttre omständigheter som vi inte kan påverka men som ändå påverkar vår möjlighet att nå våra mål.

Med lite exempel så kan det ju vara så att guldmålet kanske är runt det personliga rekordet om man känner att man har tränat så det känns som att det finns en chans till det. Silvermålet kanske är 5-15 minuter längre tid beroende på ungefär vilken tid man springer på och hur van man är vid distansen. Som bronsmål är det ju då ytterligare lite tid och har man inte sprungit marathon tidigare så kan ju faktiskt ett bronsmål vara att komma i mål. Har man inte sprungit marathon tidigare har man kanske inte sprungit 42 km tidigare och då är det kanske bättre att ha som bronsmål att komma i mål och vara glad och nöjd över det än att spänna bågen för högt och skrika ”aldrig mer” när man går över mållinjen.

För min egen del så har mina 3 målsättningar till Stockholm Marathon varit 2:53, 2:55 och 2:57 men även om det gick bra i Göteborg så blev jag förkyld efter det och har inte tränat något för egen skull sen dess, bara varit med på några coachpass, så jag vet helt enkelt inte om kroppen är helt 100 när jag inte riktigt har kunnat/vågat testa. Och även vädret kan spela roll, det ser ut som det ska bli lite svalare imorgon men om det inte hinner bli det så kommer det bli varmt för oss löpare. Därför bör jag redigera mina egna mål något och jag skulle istället kunna sätta dem till 2:55, 2:57 och 3:00.

Hur tänker du i dina målsättningar?

2016-03-28 15.37.00-2

Let’s be smart out there!

Share Button

Kenth

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *