Med tanke på att det är ganska backigt i Boston och backar är min toksämsta sida så har jag tänkt att jag skulle träna lite backe innan vi åker till Boston. Och som vanligt kan vi ju tänka på den gamla devisen att man blir bra på det man tränar och jag väldigt sällan tränar backe så det finns helt klart ett samband. Jag är ganska lätt i kroppen och steget men kanske inte den starkaste löparen, men jag vill väl tro, för att jag hoppas på det, att jag skulle kunna bli ganska bra i backarna om jag väl hade tränat det en del. Vi ska inte heller glömma att backlöpning är bra träning för löpsteget. Jag har alltså en del att lära mig själv här.

Så igår gick jag till gymmet, skönt att SATS Fridhemsplan ligger så nära, och sprang lite backe. Jag tror på variation och därför behöver man inte köra samma längd, samma lutning eller samma fart i backarna i olika pass. Igår sprang jag backintervaller på 6 minuter, där jag delade in dessa 6 minuter som 2 min i 2%, 2 min i 3% och 2 min i 4%. Jag gav min själv 2 minuters gåvila. Jag resonerade som så att om jag i en uppförsbacke sänker farten något i förhållande till kilometerfarten som krävs för 3 timmar på marathon så skulle runt 4:30 min/km bli lagom och därför satte jag bandet på 13,5 km/h som jag tror motsvarar runt 4:27 min/km. I första intervallen kändes det lite redan på 3% och intervallen kändes något lång. Men därefter rullade det på ganska bra, jag hade aldrig några problem med längden 6 minuter och här tror jag starkt på att det hjälper till att man delar in det i mindre delar, om så bara det handlar om att man vid något tillfälle ska trycka på en knapp så att det blir jobbigare. Det gäller hela tiden att passera en etapp och gå vidare. Förutom första intervallen var det också bara på 4% som det kändes lite jobbigt. Det var faktiskt så att jag vid ett tillfälle när jag sprang på 2% var tvungen att gå ner till 0% bara för att se om det stämde, om bandet faktiskt hade höjt sig och skapat en lutning eller inte. Som tur var stämde det.

Efter denna totala backintervalltiden på 30 minuter ville jag känna skillnaden, jag vill att man ska kunna ta med något positivt från passet och nu ville jag känna hur det var att springa på gamla vanliga plana underlaget, dvs 0%. Jag bestämde mig för att köra 6 minuter igen och nu progressivt vad gäller farten. Jag började på 4:00-fart och ökade successivt varje minut som gjorde att jag avslutade i 3:25-fart. Det kändes enkelt och bra till en början eller egentligen hela tiden ska jag väl säga, men jag tycker det blir rätt jobbigt när man kryper under 3:30-fart. Och säkert samma sak där som med backe, jag tränar väldigt sällan så korta intervaller så att jag kan springa i en fart snabbare än 3:30 min/km. Finns alltså fler typer av pass att bli bättre på.

Jag sprang i en av många favorittröjor från Craft, med det klockrena budskapet!