Jag vann kampen!

Ibland går jag en tuff kamp mot mitt lata jag. Ikväll när jag kom efter jobbet var det så. Att fredagskänslan var på väg mot fest började redan vid lunchen när kollegorna beställde in öl till maten och hur kul var jag när jag tog en Coca Cola? Och klockan hann bli 18 innan jag kom hem och då var jag inte så sugen på att sticka till gymmet. Soffan lockade desto mer. Men min träningsvilja vann kampen mot mitt lata jag och jag stack till gymmet för intervaller.

Jag har ju tänkt att jag ska vara flitig på löpbandet i vinter, för jag måste bli snabbare. Och jag har inget emot bandet, jag måste bara ta mig dit, det är det svåraste för mig. Väl där brukar det alltid gå bra. Jag laddade för 8*3 minuter i 3:45-fart och 8*1 minut i 3:30-fart, hela tiden med 1 minuts vila. Det hela flöt på ganska bra, 8 stycken är inte så mentalt jobbigt, det jobbiga är snarare att hålla reda på hur många man gjort. Det som också kan vara jobbigt med att springa på gymmet är att det ofta är så väldigt varmt och så även ikväll. Men man vänjer sig och det beror säkert till viss del på att det är så många där och tränar, till och med en fredagskväll efter klockan 18. Jag som trodde att det nästan skulle vara tomt.

När jag nu sitter och skriver det kommer jag på mig själv att jag nästan längtar till nästa intervallpass redan, det bådar gott. Men helgen ska innehålla lite längre distanser också.

Under kvällens pass gick tankarna till kommande Boston Marathon!

Share Button

Kenth

2 kommentarer

  1. Helena: Haha, tack! Men, nja, jag tänkte nog mer att så här långsamt kan det inte få gå så länge till! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *