Stockholm Marathon, förutsättningar och målsättningar

Imorgon är det Stockholm Marathon och det ser ut som det blir soligt och fint väder. Det är Sveriges största marathonlopp och för många löpare årets stora utmaning. En del springer marathon för första gången och det brukar faktiskt vara ganska många förstagångslöpare och en del springer för att jaga tider och kanske till och med slå ett PB, personbästa eller personal best som man säger på engelska. Men hur tänker vi egentligen vårt marathon när det kommer till förutsättningar och målsättningar? Eller jag kanske skulle vända på det, målsättningar och förutsättningar, för det är nog inte ovanligt att man sätter sin målsättning innan man vet alla förutsättningarna och det kan bli lite tokigt.

Ofta anmäler vi oss till dessa långa lopp i god tid, inte minst för att arrangörerna jagar oss till att göra det så dom får in våra pengar så tidigt som möjligt. Och redan vid anmälan kanske vi börjar fundera och sätta våra målsättningar vi kanske tränar med en viss grupp som har som mål att springa på en viss tid. Jag tror helt enkelt det är ganska vanligt att vi har satt vår målsättning med loppet långt innan själva loppet och vi har också svårt att redigera våra målsättningar utifrån de förutsättningar som kommer att gälla. En klassiker är ju mängden långpass som många av oss behöver för att kunna springa en bra mara, det är ju ofta man hör talas om innan start att ”jag har inte fått till så många långpass som jag hade tänkt”, men jag har aldrig hört någon säga ”jag har nog sprungit för många långpass”. Men bristen på långpass kanske ändå inte gör att man ändrar sin målsättning. Jag hör ofta löpare som inte är nöjda med sina resultat och sen när man börjar fråga lite mer om hur det har varit med träningen inför loppet så kan man få höra att träningen varit dålig, för lite långpass/fartpass, man har varit lite skadad och lite sjuk och ändå är man besviken för att man missade sin målsättning med ett par minuter. Det är till att ha ganska höga krav på sig själv när man har en hög målsättning trots att förutsättningarna inte varit de bästa.

Och nu för imorgon ser det ut att bli ganska varmt. Jag gillar att springa i sol och värme för då slipper jag frysa och jag slipper allt meck som det blir om det regnar och alla känns gladare och det är säkert mer publik ute och hejar än när det är pissväder som det var vid Stockholm Marathon 2012. Men detta betyder inte att jag kan springa lika fort om det är sol och 25 grader varmt som om det hade varit 15 grader varmt och molnigt, men jag tycker ändå det är roligare.Vädret är alltså en del av förutsättningarna och vädret kan vi, till skillnad från träningen, inte påverka. Men det påverkar ändå vår möjlighet att kunna nå vår målsättning. Att vi kan ladda upp med att dricka mer dagarna innan, springa i ljusa kläder osv känns som enkla tips man kan läsa om lite överallt. Men bara för att vi har satt en vit keps på skallen betyder inte det att det är rimligt att vi har samma höga målsättning som om det varit perfekta väderförhållanden för att springa snabbt.Jag tycker helt enkelt att vi ska vara snällare mot oss själva och våga redigera en målsättning efter de förutsättningar som råder, oavsett om det handlar om att vi inte kunnat träna som vi velat eller om det är väderförhållanden som minskar chansen att nå vår målsättning. Ofta är ju målsättningen vi sätter upp i god tid innan loppet under perfekta förutsättningar, men sen kan både träning, skador och väder göra att det inte är perfekta förutsättningar och då borde vi vara smarta nog att ändra våra målsättningar.

När det gäller målsättningar tycker jag också det är bra att sätta upp mer än ett mål. Sätter man bara upp ett mål är det lätt till att det målet är ganska högt satt, t ex om det kommer vara perfekta förutsättningar. Det blir helt enkelt en ganska stor risk att man missar sitt högt uppsatta mål. Men att man missar sitt högt uppsatta mål är kanske inte så konstigt om förutsättningarna i form av träning och väder inte är de bästa. Man är egentligen ganska taskig mot sig själv som ställer så höga krav på sig själv när förutsättningarna inte är detsamma som när man satte sin målsättning. Och många blir väldigt besvikna när de missar sin målsättning trots att risken för det alltså är ganska stor. Jag tycker man kan sätta upp 3 mål och jag brukar kalla det för guld, silver och brons och med lite siffror kan jag säga att chansen att klara guld, silver och brons kan vara 25%, 50% och 75% vilket gör att det är bara 25% risk att vi missar vårt bronsmål. Hade vi bara haft ett mål är det lätt till att det hade varit guldmålet, dvs som vi har 25% chans att klara och 75% risk att missa. Med tanken med 3 mål har vi alltså minskar risken att vara utan medalj eller utan att uppnå något mål, minskat från 75% till 25%. Och det är bättre att klara sitt andra eller tredje mål än att inte klara något mål alls vilket skulle vara fallet om man bara har ett mål och man missar det. Redan för 4 år sedan började jag tänka och skriva om detta med 3 mål i form av guld, silver och brons och efter det hör jag fortfarande folk som tackar mig och pratar om att de nu har 3 mål och tänker snällare mot sig själva. Originalinlägget till detta med 3 mål kan du läsa här.

Share Button

admin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *