Jag tänkte att jag samlar ihop lite tankar inför Venedig Marathon 2017. sen jag fick frågan om det inte skulle vara kul att springa Venedig Marathon så har jag sett fram emot det. Detta är ju en stor del av det jag gillar med att resa och springa, att man kan komma till så fantastiska platser. Ibland är det loppet om är i fokus och ibland är det resmålet som är i fokus. Och för mig som inte har varit i Venedig tidigare, som ju är en väldigt speciell stad, så blir ju detta fantastiskt. Och därför har jag heller aldrig sett detta loppet som ett lopp jag ska satsa på utan snarare göra allt jag kan för att uppleva det så bra som möjligt.

Eftersom kroppen med häl och vad inte varit på sin bästa sida i höst så passar ju denna taktik, dvs att uppleva loppet och staden så bra som möjligt, väldigt bra in. Och jag förstår att det är många andra som tänker likadant, för häng med här: Det är 8000 löpare som springer maran, ungefär en tredjedel av dessa, dvs typ 2700 löpare kommer från utlandet och från 77 olika länder. Tänk att på 2700 utländska löpare så är det från 77 olika länder, som har rest till en stad i Italien med knappt 300 000 invånare, dvs mindre än Malmö. Här tror jag alltså att det är Venedig som lockar oss utländska marathonturister att komma och springa detta lopp i denna coola stad.

Jag ska komma tillbaka till staden Venedig lite mer i ett annat inlägg, så nu nöjer jag mig med att säga att jag har gått runt en hel del sen jag kom hit och det är inte lätt att hitta i alla gränder. Jag har aldrig använt Google Maps så många gånger på så kort tid som jag gjort här i Venedig.

Jag var idag också ute på mässan och hämtade nummerlappen. Ingen jättemässa, men helt okej med tanke på antalet deltagare i loppet. Man ser helt klart lite andra märken än vad man gör hemma i Sverige och jag hittade också mina köra ON Running var med på mässan. Jag la också märke till vilken mängd marathonlopp det finns att springa i Italien och många av dem verkar gå på hösten. Marathonlöpning är stort i Italien och vi kommer ju ihåg att både Gelindo Bordin och Stafano Baldini har vunnit OS-guld på distansen, 1988 resp 2004, så visst kan italienarna springa marathon.

ON Running var med på mässan!

Till sist vill jag bara poängtera att målsättningen är inte att springa så fort som möjligt, det är snarare att uppleva så bra som möjligt. Jag är okej med detta och det är viktigast för mig. En del sänker förväntningar och laddar upp med ursäkter om det inte skulle gå som omgivningen tror och hoppas, men jag behöver inte tänka så. Jag är trygg i mig själv över detta och behöver inte bry mig om vad omgivningen kanske tror att jag ska kunna springa på. Jag har min plan och idé och klarar mig bra med den hur det än går.

Det här planerar jag springa i, hoppas jag flyger fram i tröjan från KLM! :-)

Share Button
Categories: Inlägg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *