Dagens träning blev väldigt spontan. Petra hade hittat till Halmstad och idag ville hon springa så det var bara att ta på guidemössan och ge sig ut. Inte oväntat hade det ryktats om Prins Bertils stig vilket alltid är en bra idé, men det är ljusare på sommaren än på vintern. Vi kom iväg strax efter klockan 4 och vi kom inte långt innan det blev ganska mörkt i strandskogen men i de partier där vi hade ganska fri sikt till havet gick det ganska bra. Eller, egentligen gick det ju bra hela tiden för ingen av oss ramlade eller vrickade foten eller annat dumt. Och eftersom vi sprang hela vägen ut till Tylösand och lite hemåt också fick vi ihop 17 kilometer i lugnt tempo.

Det som slår mig ibland när jag är hemma och på stranden eller allmänt utmed havet är hur mycket jag gillar det och faktiskt gillar det året runt. Visst är det kanske bäst på sommaren, men kusten och havet är alltid häftigt och mäktigt. Och till och med idag, trots att det är både november och mörkt ute.

Det var inte riktigt såhär det såg ut idag, bara skorna som är samma! :-)