Jag tycker läget är lite nervöst. Jag har inte tänkt så mycket på lördagens marathon i form av hur det kommer gå, vilken fart som är lagom, vilket väder det kommer bli, osv. Helt enkelt tänker jag inte på sånt som jag brukar tänka på dagarna innan en mara. Nu går all tankeverksamhet till att undra hur det ska gå med vaden. Vaden kommer bestämma om det blir start eller inte. Naprapaterna är hoppfulla och naturligtvis vill jag hoppas att de har rätt, men det är ju trots allt min kropp och min vad så det går ju inte att helt säkert att veta.

Imorgon bitti (fredag) har jag fått order om att ta mig ut på en lugn morgonjogg och känna mig för. Och ja, jag vill ju, men jag är också nervös. Jag kommer vara väldigt försiktig när jag tar mina första steg, försöka sätta ner fötterna mjukt. Men vaden måste också testas fullt ut. Det är helt enkelt sjukt nervöst!

Share Button