Nu, äntligen, skriver jag mitt blogginlägg om gårdagens Stockholm Marathon. Det var en oviss dag där jag inte riktigt hade någon koll på hur det skulle gå, både generellt men kanske framförallt hur jag skulle klara distansen.
Dagen började som vanligt från den lånade lägenheten på Gärdet. Gick till Östermalms IP vid 12-tiden och tog pulsen på Petra som var laddad upp över öronen. Träffade också Johan och Therese innan start som båda satte pers, inget jag själv skulle kunna skryta med några timmar senare.
Nu när jag stod i startgrupp C gick jag upp till start tidigare än när jag har stått i startgrupp B. Och jäklar med folk det är i startgrupp C och jäklar vad sur jag var på trängseln de första kilometerna. Var kommer allt folk ifrån? Och jag undrar hur de där farthållarna med ballonger tänker. De får så mycket beröm på att de springer in i närheten av de tider de ska, men farten under loppet är väl mer viktig. Jag fick springa en stund innan jag sprang förbi flagglöparna för 3.30-gruppen som helt uppenbart har sprungit för fort i början. Jag undrar hur långt fram de stod i starten.
Efter lite intervaller bland publik på trottoaren de första 1-2 kilometerna började det bli lite mer normalt med folk. Men då hade jag naturligtvis ödslat lite onödig energi i början men hade jag inte gjort det hade jag fastnat bak i massan och det ville jag inte. Jag saknade verkligen startgrupp B!
Tanken var att passera milen under 42 minuter och med 42.05 som passertid fungerade det ju bra. Kanske att jag inte var så pigg som jag hade hoppats i den utgångsfarten. Men jag fortsatte försöka hålla 21 minuter på varje 5 km och det funkade bra upp till 20 km och halvmaran passerades på 1.29. Ganska okej tyckte jag nog, men glädjen kom av sig ganska snabbt därefter. Redan vid 22-23 kilometer kände jag att det började bli jobbigt och farten sänktes. Vid 25 km hade tiden på den 5 km rullat iväg till 22.30 och även om jag började bli trött så behövde det ju inte bli så stor skillnad med en gång. Det kändes som ett litet ras. Vid 25 km började också några steg för första gången.
Den nya lägre farten hölls fram till 30 km som passerades på 2.09 och jag tänkte nog att kunde jag bara hålla den farten skulle det ju vara okej. Men jag tror inte att det någonstans i kroppen kändes som jag skulle kunna hålla den farten heller.
Och tyvärr hade jag helt rätt. Jag började gå allt mer och mellan 30-35 km tog det 24 minuter för att mellan 35-40 km ta 25 minuter. Inte ens de sista 2.2 km kunde jag hålla farten utan även här tappade jag fart ytterligare. Även om jag knappt brydde mig längre så kunde jag ju alltid försöka gå så lite så att jag ändå kunde gå under 3.10 i mål. Och det gjorde jag, men det var nog framförallt för att det fanns lite marginal och inte för att det gick fort. Det blev 3.09.31 och det finns inte så mycket mer att säga om det.
Platsen blev 546 och min förhoppning att bli bland de 400 bästa gick alltså åt pipan. Det betyder att jag även nästa år får starta i startgrupp C och kan tvingas köra trottoarintervaller för att komma fram i början av loppet. Men, men, springer jag inte fortare än så här så blir det startgrupp C.
Hur gick det för er i Stockholm Marathon? Är ni nöjda med era resultat?
Trött grabb dagen efter
Kentha, nästa år för vi ställa oss längst fram i C. Då ska det nog gå bättre ;-)
Nästa år ska vi vara bättre tränade så vi klarar vilket jäkla startled som helst! :-)
Jag får nog vara nöjd med mitt första Marathon. Men jag tog nog inte i tillräckligt, eftersom jag hade kraft nog kvar att öka tempot de sista 2,2 kilometerna. O totalt sett tyckte jag inte det var speciellt jobbigt. :D
3:09:46 och i motsats till dig så är jag supernöjd med det eftersom målet var 3:15. Jag tyckte också det var trängre i år och längre fram i loppet också.
Esroth: Härligt att ha krafter kvar på slutet. Önskar jag har det nästa gång! :-)
Staffan: Ha, då hade vi ju nästan exakt samma tid. Bra sprunget!
Oh, det var så lätt och fint på Stockholms Marathon – jag såg hur vinnaren klöv bandet – verkade vara hur lätt som helst. Och Isabellah klev på med eleganta steg. Inte en svettdroppe kom från min panna där jag satt i soffan och tittade på TV.
sub3:10 måste du väl ändå vara glad för, det har ju inte varit en helt rak väg i din satsning. Stort grattis!
Jo det var myucket folk i grupps C! Fast jag tyckte ju de sprang för fort :)
Grattis till en jättebra tid (även om du säkert skulle sprungit snabbare under andra förutsättnignar)! Och tack för ett trevligt avslut på maradagen!
Hej!
Har följt din blogg nu fram till maran. Förstår om du är lite besviken, för man jämför ju sig alltid med sig själv. MEN du ska vara grymt nöjd ändå! Jag tycker att det är en skitbra tid! inte många som kommer upp i den tiden!
bra jobbat!!!
Håll huvudet högt!
Hej!
Har följt din blogg nu fram till maran. Förstår om du är lite besviken, för man jämför ju sig alltid med sig själv. MEN du ska vara grymt nöjd ändå! Jag tycker att det är en skitbra tid! inte många som kommer upp i den tiden!
bra jobbat!!!
Håll huvudet högt!
Tycker du fick till en fin tid med tanke på att du inte fått till träningen på bästa sätt, det var väl strul med vaden? Måste vara tungt att ladda om efter det där förbannade askmolnet också. Hoppas detta trots allt gav dig lite ny energi, du håller ju en riktigt hög ”lägsta nivå” ;)
Jag fick ju hälsat på dig också :), du sprang förbi mig någonstans vid T-Centralen på första varvet.
Jag är supernöjd. Förlåt att jag inte hakade på efteråt – vi kom inte ifrån ÖIP förrän vid 20-snåret och skulle äta med IF Linnéa.
Jag tycker att 3:09 är galet snabbt – vet att du är lite besviken men du flyttar upp en grupp innan nästa år – du grejar en ny mara på Den Tid Du Är Nöjd med!
Vilken bra tid! Jag kan förstår att du inte är nöjd med din tid är ändå en jättesnabb tid!!
Grattis!!
Jag är nöjd!! Jag sprang en maraton!!
Kram,
3.09 är ju jättesnabbt, men förstår en viss ”icke-nöjdhet” då du siktade på bättre. Gissar att Berlin får se upp för Snabba-Fötter-Kenth!
Härligt jobbat och i mina ögon är det där en fanastisk tid. Synd att vi inte hann förbi minglet, men hoppas på ny chans i sommar :)